Quantcast
Channel: Nördic Knitting
Viewing all 286 articles
Browse latest View live

Första poddavsnittet – Alice Starmore

$
0
0
Heléne och Johanne kan faktiskt inte komma ihåg hur det gick till när de lärde känna varandra. Men det är rimligt att anta att de har den skotska stickdesignern Alice Starmore att tacka för sin vänskap.

I stickbloggarnas begynnelse (i början av 2000-talet)  hade Heléne en stickblogg som hette En till stickblogg. Den uppdateras fortfarande.

Johanne brukade söka efter alla träffar som hade med Alice Starmore att göra och på Helénes blogg upptäckte hon något häpnadsväckande. Inte nog med att Heléne hade stickat den flätmönstrade tröjan Cromarty– hon hade också gjort den i bomull och inte i ull, som är det förståndiga valet av garn.

Great minds think alike, som det heter.
Bara smått galna människor stickar ett flätmönster av Cromartys dignitet i stumt bomullsgarn. Som dessutom ger den färdiga tröjan en matchvikt som gör att man efter en dag klädd i Cromarty inte behöver ha minsta dåligt samvete för att man inte orkat släpa sig iväg för att träna på gymmet.
Johanne insåg att hon funnit en själsfrände i Heléne!

Johanne i sin Cromarty, även den i bomullsgarn.

Tio år senare gör de nu en stickpodd tillsammans. Det har kommit så många stickpoddar vid det här laget att den kunde ha hetat En till stickpodd. Men nu blev det namnet Nördic Knitting i stället. Det summerar på ett föredömligt sätt det mesta Heléne och Johanne stickar.

Johanne har också en stickblogg, som dock inte har uppdaterats så mycket på sistone. Born to knit heter den.

Johanne i den fantastiska Henrik XVIII.

Det första avsnittet av Nördic Knitting tillägnas självklart Alice Starmore, drottningen av stickning.
Här är några länkar för den som vill kolla in sådant som har nämnts:

Virtual Yarnsär Alice Starmores egen sajt, där hon säljer garn, mönster och böcker.
Wendyknits är en stickblogg av amerikanska Wendy Johnson, som har stickat nästan allt av Alice Starmore.
Ivar Asplundär en svensk stickare som stickat flera av Alice Starmores tröjor och koftor.
Stackmora Vävstuga hittar man numera i Stackmora, utanför Orsa.
Limmo Designär en annan svensk nätbutik som har shetlandsgarner från Jamieson´s.
Luftmaskan  säljer också garn från Shetland.
Bloggen som blev en bok om att sticka en Starmoretröja.
The Lewis Trilogy, en trilogi som utspelar sig på yttre Hebriderna, skriven av Peter May.
Cape Cod heter Alice Starmores tröja med snäckmönster.


Johanne drömmer om att sticka:
1. Abalone i originalfärgerna från boken Pacific Coast Highway
2. Eala Bhan, flätmönstrad kofta från nyutgåvan av Aran Knitting
3. Glenesk, ett Jade Starmore-mönster som finns som kit på Virtual Yarns.

Heléne drömmer om att sticka:
1. Mary Tudor från första utgåvan av Tudor Roses
2. Rona från boken In the Hebrides
3. St Brigid från boken Aran knitting

Rättelse: Alice är inte född på 1940-talet utan 1952. Och Johanne glömde plussa på med 10 maskor när vi pratar om Alice stickfasthet - den brukar vara runt 37-38 maskor! Och omslagströjan på Tudor Roses heter inte "Mary Stuart", rätt namn är såklart "Mary Tudor".

Du kan hitta podden på Itunes ("nordicknitting") eller lyssna i din dator här:


PS om Alice Starmore

$
0
0
Det har varit väldigt roligt att få så många snälla kommentarer och mycket uppskattning från er som lyssnat på första avsnittet. Tack!
Aldrig hade vi vågat tro att det fanns så många andra nördiga stickare...

I morgon kommer nästa avsnitt. Vi kommer att hålla oss kvar i Skottland, men flytta oss från Hebriderna till Shetlandsöarna.

Men först vill vi bara visa en liten filmsnutt av Alice Starmore på stranden på ön Harris där hon färgar ull i en gryta över brinnande torv.


Vi hörs!

Heléne och Johanne

Andra poddavsnitttet - Fair isle-stickning

$
0
0
Den här gången har vi hamnat i en annan ögrupp norr om Skottland. Shetlandsöarna. Till den hör den lilla ön Fair Isle – som inte bör blandas ihop med de danska Färöarna  en bit därifrån. Men det blandas friskt hela tiden och det är inte ovanligt att det i slarvigt översatta stickböcker står om färöstickning när man menar fair isle-stickning.



Förr var Shetlandsöarna var en fattig ögrupp långt ute i Atlanten. Men på den tiden när båtar var det snabbaste sättet att färdas på var det ändå inte en isolerad plats. Tvärtom var "huvudstaden"Lerwick en hamn som trafikerades flitigt på väg mellan Europa och Amerika.

Förutom fiske så försörjde man sig först på att sticka skira spetssjalar för avsalu i Skottland och England. Sedan började man sticka mönster med väldigt speciella mönsterrapporter som kallas för oxo-mönster. Mellan de större oxo-mönstren (på 9–13 varv) klämde man in mindre mönsterbårder (på 5-7 varv), så kallade peerie borders. Peerie betyder liten på skotska.

Fair Isle-mönster är symmetriska – lätta att lära sig utantill och går därför fort att sticka. 
Mittenvarvet markeras alltid med en avvikande färg som inte ser ut att höra ihop med de andra färgerna – men som får stickningen att leva. Tack vare att shetlandsgarnerna är lite luddiga flyter också färgerna ihop och det kan ge en nästan en skimrande effekt.

Det finns olika teorier om hur Fair Isle-mönstret uppstod på Fair Isle. En populär skröna är att mönstren kom med flaggskeppet El Gran Griffon, som tillhörde den spanska armadan och förliste på ön 1588. Men det dröjde i så fall länge innan stickerskorna började använda de spanska mönstren när de stickade. Drygt 200 år. 



En annan teori är att mönstren är gamla religiösa symboler, särskilt som X:et i oxo-mönstret onekligen är en form av kors. Men stickdesigern Alice Starmore har gjort ett experiment med en grupp på 78 elever mellan 11 och 13 som fick i uppgift att rita geometriska mönster på ett rutpapper och många av de mönster de åstadkom var de vanligaste och tidigaste fair isle-mönstren. Så sådana mönster kan uppstå utan religiös anknytning, menar Alice.



Den troligaste teorin är att mönstren har sitt ursprung i de
baltiska länderna. På de trädlösa Shetlandsöarna importerade man timmer därifrån, så visst fanns det kontakt.

Det finns ett par mössor och "påsar" daterade till 1850 i klara färger och fina garner bevarade på ett museum. Inget liknande i stickväg fanns vid den tidpunkten på Shetlandsöarna. Garnerna som användes då var enklare och färgerna inte lika exklusiva som på dessa tidiga mössor och påsar. Inte förrän efter 1900 började fair isle-stickningen kunna mäta sig med mössorna på museet, vilket talar för att 1850-talsmössorna nog inte var stickade på Shetlandsöarna.

Fina bilder på gammal fair isle-stickning hittar man i Shetlands musuems bildarkiv.

Men när prinsen av Wales satte på sig denna pullover var fair isle-stickningens lycka gjord. Bättre reklam kunde man inte få på den tiden.




1920-talet blev en gyllene era för fair isle-stickning på Shetlandsöarna. Betalningen till stickerskorna var inte särskilt lysande, men kvinnorna kunde bidra till försörjningen med sitt arbete. Det stickades i stort sett i varje liten stuga och kallades därför för "cottage industry".

Men så kom 1970-talets oljeboom. Den som var så bra för Shetlandsöarna i övrigt var nära att utrota stickningen. Nu betalade det sig bättre att jobba på kontor än att sitta hemma och sticka.




Fair isle-stickningen har ändå överlevt och barnen på Shetlandsöarna får lära sig att sticka i skolan. Varje år arrangeras numera en ullvecka som stickare från hela världen kommer för att vara med på. I år hålls Shetland Wool Week 26 septer–4 oktober med massor av workshops och andra aktiviteter.



Heléne har redan varit där två gånger, men för Johanne är det fortfarande en dröm som väntar på att gå i uppfyllelse.

Mer om Helénes besök på Shetlandsöarna hör ni i andra avsnittet av Nördic Knitting!

Foto: Helene Wallin
Text: Johanne Ländin

Länkar till en del av det vi pratade om: 
Den återskapade tröjan som Heléne vill sticka finns här.
Elizabeth Lovicks blogg heter Northern Lace.
Shetlandsgarn kan köpas från Jamieson´s & Smith i Lerwick  (deras tröjgarn heter 2ply jumperweight) och Jamieson´s i Sandness (deras tröjgarn heter Spindrift).. Men också på Loop i London, Stackmora Vävstuga , Luftmaskan och  Limmo design i Sverige.
Shetland Textile museum har också en blogg.
Johanne kan rekommendera "myshetlandgarden" på Instagram eftersom det är så fina bilder från Shetland.

Du hittar andra avnsittet på iTunes ("nordicknitting") eller så kan du lyssna direkt i din dator här.

PS om shetlandsull

$
0
0
Stort tack till alla som lyssnat och hört av sig! Vi känner oss mycket peppade att jobba vidare med podden. Nästa avsnitt kommer att handla om mössor.

Här kommer ett kort videoklipp från Jamieson&Smith i Lerwick inspelat under Shetland Wool Week 2014. Här kan du se, och framför allt höra!, den fantastiske Oliver Henry som arbetat på företaget sen han var tonåring. Här berättar han om hur ullen sorteras innan den skickas iväg för att spinnas eller förädlas på andra sätt.


Datum för Shetland Wool Week 2015är den 26 september - 4 oktober.



Vintage Shetlandsgarn till salu!

$
0
0

När Heléne höll ett föredrag om Shetland på 2stickares soppslöjd för snart ett år sedan fick vi en kul överraskning – vi fick träffa Gunnel Melchers.

På 1980-talet var hon den enda som importerade shetlandsgarn till Sverige och en av hennes tröjor i det klassiska OXO-mönstret är med i Uuve Snidares bok "Fiskartröjor".


– Jag reste till Shetland första gången 1979 för att delta i en kurs i stickning tillsammans med min då 13-åriga dotter. Jag visste egentligen ingenting om Shetland, men blev omedelbart fascinerad av människorna och språket, berättar Gunnel.
Hon hade med sig en bandspelare och året därpå startade hon ett projekt om det nordiska inslaget i shetlandsdialekten.
– Det har blivit ett livslångt intresse och stickningen har funnits med hela tiden, säger hon.

Gunnel jobbade då på den engelska institutionen på Stockholms universitet och undervisade i lingvistik (språkvetenskap), men hann samtidigt sälja garn och göra stickmönster.
– En stor framgång var när jag fick in en tröja som jag kallade "Från mörkt till ljust" i ICA-kuriren. Den kom egentligen till av misstag och min shetländska sticklärares omdöme var: "What's happened ta dis een?"
Det var samma tröja som senare hamnade i Uuve Snidares bok.
Nu funderar Gunnel på att själv skriva en bok om sina äventyr på Shetland med titeln "Language and Social Knitworks" och det tycker vi nördiga stickare vore toppen!

Ännu roligare är att Gunnel fortfarande har en del fint, gammalt shetlandsgarn kvar från 1980-talet – som hon säljer. Det passar att sticka tröjor, mössor och vantar med och det mesta är tillverkat av Jamieson's på Shetland, en del kommer också från skotska fastlandet, från ett numera nedagt spinneri (Hunter's of Brora)

Lite av Gunnels garn i olika lila nyanser.
Obs! Bilden gör inte färgerna rättvisa.

Gunnel och hennes garn finns i Bromma. Hon har – håll i er nu – minst 150 färger i tvåtrådigt shetlandsgarn (30-gramshärvor) och många färger av tretrådigt garn, samt guernseygarn (från norra England) och Arangarn.

Gunnel har öppet enligt överenskommelse och nås på 08-25 66 66 eller gunnel.melchers ATtele2.se (byt ut AT mot @)



Tredje poddavsnittet – Sticka mössor

$
0
0
En mössa är det perfekta nybörjar-projektet om man vill prova att sticka med flera färger. Inga tumkilar och tummar och inga hälar att hålla reda på. Bara att sticka runt, runt, runt...

Men det gäller att vara noga med masktätheten. Det är särskilt viktigt när man stickar en mössa, om man är angelägen om att den ska få rätt passform.

Det hjälper inte att man stickat sedan urminnes tider (det vill säga 1980-talet), man kan råka ha fel masktäthet ändå.


Det hjälper heller inte att man har gjort mönstret själv och använt precis det garnet tidigare. Man måste tydligen kolla masktätheten ändå. Annars får man repa upp och sticka om.


Vilket inte bara gör att man blir bättre på att mäta masktätheten nästa gång, man blir en mer ödmjuk och bättre människa också. Kan man hoppas i alla fall.

Mössan med mönster av hundar har en resårkant i flera färger där de räta maskorna stickats med bottenfärgen och de aviga maskorna med mönsterfärgen. Det blir en lite mindre elastisk, men det blir varmare om öronen med dubbelt garn i resåren.

Johannes favorit är annars en dubbelvikt kant som vikts längs ett hålvarv och därför pryds av en söt picotkant, som det kallas.



När mössan är färdigstickad behöver den ibland slätas till. Det blir gärna lite bubbligt när man stickar med flera färger. Antingen kan man stryka mössan försiktigt med ett strykjärn och en fuktig handduk emellan.


Eller så kan man spänna upp den runt en tallrik för att den ska få en lite mer baskerliknande form. Men var försiktig så att inte resårkanten töjs ut för mycket!

Och så här fin blev Helénes färdiga mössa Richard the Roundhead. Lägg märke till den eleganta, klädda knappen på toppen.

Den skulle också kunna blockas till formen av en basker, men Heléne föredrog att ha den mer som en luva. Det är den skotska stickdesignern Kate Davies som gjort mönstret till förmån för Gawthorpe Textiles Collection. Heléne råkar kalla beskrivningen för "gratis" i podden, men det är den alltså inte.


Mössan Shwook med traditionella shetländska bårder skapades av Hazel Tindall för Shetland Wool Week 2014 - mönstret finns fortfarande att hämta från webbsidan.

En bra bok om hur man konstruerar olika mössor är Sticka med nordisk tradition av danska Vibeke Lind. Boken kom ut på svenska 1983 och är sedan länge slutsåld. Däremot har boken givits ut igen på danska; Strik med nordisk tradition.

Och så här ser en Bingemössa från Halland ut stickad av Karin Kahnlund. Visst finns det vissa likheter med OXO-mönstret i fair isle-stickningen? Och en hel del gemensamt med vävda band och stickmönster från Estland har den också.



Det magiska talet när man ska sticka Fair Isle-mössor är 120 maskor på ett varv. Det går att dela i så många tal: 2, 3, 4, 6, 8, 10 och 12. Bra att veta när man ska välja mönsterrapporter ur en bok.

Mer tips om hur man stickar mössor får ni om ni lyssnar på Nördic Knitting avsnitt 3.




Av Johanne Ländin

PS om att sticka mössor

$
0
0


För många år sen stickade jag mössan We Call Them Pirates efter Hello Yarns utmärkta mönster. Eftersom jag var mån om att göra en extra varm och extra ostickig mössa började jag med att sticka en decimeterbred infodring av kabeltvinnat virkgarn (jo, ni läste rätt).

Det blev inte så bra. Titta bara på den tjocka valken/kanten som går tvärs över andra raden med döskallar. Men det blev garanterat en mössa som inte sticks. Kanske främst för att den fula valken gör att jag aldrig använder den.

I det tredje avsnittet pratar vi mycket om uppläggningar, ökningar och minskningar. Här kommer därför några länkar till de olika sätt vi nämnde.


Hej från Heléne & Johanne!


Fjärde poddavsnittet – vantar

$
0
0

När man börjar sticka vantar kan det vara svårt att sluta. Vilket är rätt bra med tanke på att vantar måste vara det plagg som man lättast tappar bort. 

Tumkilen är antagligen en norsk uppfinning.
Det viktigaste på vanten är tumkilen, tycker vi i Tumkilens vänner (det är ingen formell förening utan det räcker med att man tycker att tumkilar är bra så kan man räkna sig som medlem).

En instickad tumkil gör vanten mer ergonomisk och skönare att ha på sig. Tumkilen kan också bli en vacker dekoration på den annars lite tråkigare baksidan.

Johannes vantar som har både tumkil innan tummen
 och en omvänd tumkil efter tummen.
Vantens mönster styr lite var tumkilen placeras. Det brukar ofta vara 3-5 maskor in på undersidan av handen. Men en del föredrar att ha tumkilen och tummen helt på sidan av vanten.


Heléne älskar sina strumpstickor, medan Johanne alltid
stickar med två rundstickor i stället för strumpstickor.
En tumregel är att ungefär halva handens maskantal behövs till en tumme. Ursäkta den dåliga ordvitsen – ibland är det svårt att låta bli...

Heléne har ett bra sätt att få till snygga ihoptagningar på toppen av vanten. Hon stickar in en  kontrasttråd mellan de två maskorna som stickas ihop, då täpper man till glipan som annars kan bildas.


Om ni nu undrar hur Helénes alldeles lilla lillfinger ser ut så kan ni titta på bilden här nedan.


Det fina vantmönstret heter Eve av designern Julia Müller och kallar sig Laris Design, på Ravelry.

Men Heléne vill inte rekommendera att man sätter pärlor på vantar som man tänker ha på sig när man går till affären och handlar och ska bära hem tunga kassar. Då gnager pärlorna hål på både vantarna och händer.



En kvinna som har en stor samling vantar är Erika Nordvall Falck. Hon har mer än 100 vantar från Norrbotten i sin samling och många är samiska. Men så började hon också samla på vantar redan som tonåring, eftersom hon var intresserad av traditionella mönster redan då. 


Erika Nordvall Falck med några av sina vantar från Norrbotten.

När hon var på Nordiska muséets stick-café i höstas berättade Erika, bland annat, att man kan se på vantarnas mönster och färger varifrån i Norrbotten de kommer. Däremot finns det ingenting som visar om det är en man eller kvinna som ska bära vantarna.


Härliga färgkombinationer som är typiska för samiska vantar. De enfärgade vantarna
 i raden  under är gjorda med mönster som mer påminner om flätstickning.
Hon hade också hittat en bok från 1673 där stickning i Norrbotten omnämns. Ungefär samtidigt brukar man säga att stickningen för första gången kom till Sverige – men till Halland. 


Erika har också räddat Skaite-Marias vantar undan förgängelsen. Skaite-Maria i Jokkmokk stickade vantar och kombinerade mönster som ingen annan kring förra sekelskiftet och Erikas dokumentation av och beskrivning till vantarna hittar du här.

Erikas pappas kusin var Teres Torgrim, som också är en kändis i världen av stickade vantar. Hon var den som tecknade av mönstren på gravvantar från 1600-1700-talet när kyrkan i Jukkasjärvi renoverades 1947.

Det finns en tvåändsstickad vante som med säkerhet kan dateras till 1688 – men kan vara också äldre. Den hittades vid Borns hyttegård i Falun 1974.

Men allra äldst är Sten Svantesson Stures vante från 1500-talet. Den finns i Uppsala Domkyrkas museum. Men vanten är antagligen inte stickad i Sverige. 

Den lilla lilla vanten (bara 8 cm bred) ligger i en monter
i Skattkammaren, Domkyrkan i Uppsalas museum.
Sten Svantesson Sture bar denna vante på sin hatt som ett tecken på sin förlovning med en Freuchen Sophia. Hör historien om hur det kom sig att vanten blev bevarad till våra dagar i nya avsnittet av Nördic Knittng.

Lite länkar:


Hermanna Stengård föddes 1860 på Gotland, hon samlade in gamla plagg och tecknade ner mönstren, en fantastisk kulturgärning. Hennes bok "Gotländsk sticksöm" kom nyligen i nytryck.

Titta gärna i Nordiska museets digitala arkiv.

Katarina Wiberg har ett bra tips för hur man gör för att få tummarna gjorda, sticka dem innan hela vanten är färdig!

Fjärde avsnittet av Nördic Knitting handlar alltså (mest) om vantar. Du kan lyssna här, direkt i din dator, eller ladda ner det till din telefon.




PS om vantar

$
0
0


Vi måste ju bara tipsa om Solveig! Fantastiska Solveig Larsson som stickar de vackraste av vantar. Personliga och unika med traditionella mönsterdetaljer kombinerade med egna. Hon har givit ut flera böcker, mönsterhäften och vantkalendrar på Lumio förlag.

På sidan solveigs-vantar.se finns mycket att se, läsa och göra. Missa inte fliken "Personer" där du kan läsa om flera namnkunniga kvinnor inom stickningsområdet. Och under fliken"Vantar" finns ett galleri som heter duga med mer än 150 par vantar att titta på. Flera fina mönster att ladda ner finns också. Missa inte Solveigs vantar!



Femte poddavsnittet – Dala Floda

$
0
0
Vi börjar med en samling vackra vantar i en gudomlig kombination av tvåändsstickning och påsömsbroderi. Med kavelfrans inte att förglömma.

Man kan inte ha för mycket kavelfrans!


En dräktjacka med tvåändsstickade ärmar och grönt liv. De längsgående ränderna mellan stjärnorna kallas stegar. Ökningarna görs vid sidan av stegarna. 

Lägg märke till hur stjärnorna blir större i takt med att ärmen blir vidare. 


Jackan kan knäppas både åt höger och åt vänster. Praktiskt om man spiller när man äter, då är det bara att knäppa jackan åt andra hållet, så syns inte fläcken! 


De är verkligen inte rädda för lite färg i Dala-Floda. Titta bara på den här läckra virkade spetskanten i neonrosa, limegrönt och rött.

 

De tätt stickade ärmarna är lika vackra på insidan som på utsidan. Stickningen är inte alls elastisk som "vanlig" stickning utan känns mer som vävt tyg.


Och så här ser ärmarna ut innan de färgas röda. Just det här mönstret är från Gagnef, en grannsocken till Dala-Floda.

En av kurslärarna på stick- och broderikursen vi var på är Anna-Karin Jobs Arnberg, äkta Flokulla och hemslöjdskonsulent. Här visar hon upp ett tusenblomsterförkläde i yllemuslin som man hade till dräkten när man skulle vara som finast.


Och det här är Gisela Arnberg, Anna-Karins svärmor som är en enastående tvåändsstickare.


Gisela, som flyttade till Dala-Floda från Örebro, säger blygsamt att hon bara stickat det som behövts. Att hon lärde sig att tvåändssticka var för att hennes son Matts (som är violinist i Stockholmsfilharmonikerna och riksspelman) måste ha en livtröja när han var med i spelmanslaget.

– Det var svårt att hitta någon som kunde lägga upp, men Lisas Karin kom ihåg. Hon var säkert över 80 när hon lärde mig, berättade Gisela. 
Sedan stickade Gisela många tröjärmar och vantar. Garnet kom förstås från Wåhlstedts.


Dala-Floda Värdshus kan vi varmt rekommendera. Även till de stackare som inte stickar. Här kan ni trösta er med god, ekologisk mat, vacker miljö och ett varmt och vänligt omhändertagande.

Till årets stick- och broderkurs finns det fortfarande ett fåtal platser kvar. Kolla här!


Lite länkar:

Ivar som vi nämner är Ivar Asplund som har kurser i tvåändsstickning.

Dödergök är ju Dödergök, som också har kurser i tvåändsstickning.

Laila Durans har gjort underbara böcker med många bilder från Dala-Floda. Du hittar böckerna här.


Boken med gamla broderimönster från Tyskland heter Alte Volkskunst, Kreuzstich ein werkbuch och ser ut så här. Att titeln är på tyska är inget att hänga upp sig på, för den innehåller bara en massa blad med korsstygn på.

Och så här lyriska låter vi när vi pratar om Dala-Floda:




PS om Dala-Floda avsnittet

$
0
0

Här kommer fler bilder från Dala-Floda. De är tagna under den fullspäckade, härliga helgen 2011 som vi pratar så längtansfullt om i avsnittet.

Lill-Karin och hennes häst
Här går hela gänget och stickar på väg upp till fäboden
Mallar till påsöm
Flämt!
Tvåändsstickat, påsöm och kavelfrans - full pott!

I avsnittet pratade vi också om böckerna Lekker Warm av Carla Meijsen och Hönsestrik - ett sätt att sticka fritt av Kirsten Hofstätter. Den första är ny och går fortfarande att köpa, den andra får man söka efter på antikvariat.

Och som extranummer en Instabild på Helénes broderade mössa hon hade som barn. Lite nött och blekt. Men den gick att leta fram ur gömmorna i barndomshemmet för några veckor sen.

Nästa avsnitt, det sjätte som handlar om våra favoritböcker, kommer att publiceras den 7 maj. Efter vår rivstart slår vi nu av lite på takten och lägger ut ett nytt avsnitt varannan vecka. Vi hörs!

Sjätte poddavsnittet - Favoritböcker

$
0
0


Inför det här avsnittet hade vi valt tre favoritböcker var ur våra hyllor. Dessvärre hade Johanne helt glömt bort att hon skulle prata mer om sin tyska mönsterbok Alte Volkskunst, Kreuzstick ein Werkbuch (Gammal folkkonst, en mönsterbok för korsstygn – väldigt fritt översatt). Men så här ser den ut när man öppnat den.
Denna bok borde vara försedd med varningstext. 
Det är massor av stora ark fyllda med mönster på både fram- och baksidan. Den fungerar lite på samma sätt som ett svart hål – plötsligt har dagar och år av ens liv slukats. När man lagt ifrån sig det sista arket upptäcker man att barnen har flyttat hemifrån och de få vänner man hade har slutat ringa.

Helénes första bokval var The Art of Fair Isle Knitting av Ann Feitelson. Boken gavs ut redan 1996 (även om vi tror nåt annat i avsnittet). Boken handlar uteslutande om shetländsk stickning; historia, teknik, färgkombinationer och stickmatematik.

Här finns den trasiga tröjan i museets fotoarkiv som Heléne är så upphetsad över ("tröjan på sidan 23"). Och här är den senast återskapade kopian av samma tröja - som man nu kan köpa mönster och garn till och sticka sin egen. Boken verkar man dessvärre inte kunna köpa längre. Den enda träff som kommer upp när man söker är en förkortad ljudbok (som också verkar vara svår att hitta) med endast historieavsnittet inläst. Trist att de inte läst in mönstren också.

Johannes första bokval var Sticka med färg och tradition av Lena Nessle. Boken gavs ut 1987 och den kan man numera bara få tag på i andra hand eller på sitt lokala bibliotek.


Lena Nessle har skrivit flera stickböcker. Just den här innehåller många mönster från Dala-Floda och Hälsingland. Det är nya variationer av gamla tröjor och mycket, mycket mer. Johanne tycker att om man vill börja rita mönster själv är det här en bra bok att lära sig av. Den är listad på Ravelry där man kan se några modeller som stickats från boken.

Helénes andra bokval var Folk Knitting in Estonia av Nancy Bush. Boken gavs ut 1999 och verkar inte ha tryckts om efter det. Den börjar bli svår (och dyr) att få tag på.


Även den här boken innehåller stickhistoria, ett bra teknikavsnitt med estniska uppläggningar och mycket mer teknik samt många fina mönster. Heléne berömmer särskilt Nancy's utmärkta sätt att skriva stickbeskrivningar - det kan nog till och med vara så att hennes beskrivningar är bäst. Nancy skriver ofta om traditionell stickning i amerikanska sticktidningar av vilka vi bl.a. nämner Knitting Traditions och Piecework.
Vad som är på gång hos Haapsalus spetsstickare följer man enklast via gruppen Haapsalu Pitsekeskus på FB. Att Heléne ständigt kommer in på sin mormor beror på att hon kom ifrån en liten ort i närheten av Haapsalu.

Johannes andra bok var Svenska tröjor av Britt-Marie Christoffersson.  Den kom ut 1988 och är också bara möjlig att få tag på via antikvariat eller bibliotek. Den här boken borde verkligen tryckas igen tycker vi båda två!



Britt-Marie Christoffersson har i den här boken samlat in gamla mönster från museer och samlingar och dokumenterat dem. Många fina bilder på gamla tröjor och mönsterdiagram. I bokens andra del finns nya mönster som Britt-Marie skapat med utgångspunkt i de gamla. Den här boken översattes till engelska och heter mycket riktigt Swedish Sweaters. Britt-Maries andra bok Stickning ett hantverk att utveckla finns fortfarande att köpa.

Helénes tredje bok var Knitting with Icelandic wool av Védís Jónsdóttir. Den kom ut 2013 och finns fortfarande att köpa.

Boken består till största delen av ett urval av Védís egen design i de isländska garnerna - en riktig mönsterskatt! När vi bläddrar i boken fastar Johanne för tröjan Endurreisn. Heléne sjunger förgarnet Plötulopis lov i alla tonarter men blandar ihop Istex senaste mönsterbok, nr 34, med boken Ovedur (oväder) som innehåller tävlingsbidrag till den stora tröjtävlingen 2013.
Vi nämner också den populära tröjan Riddari som "alla" stickat senaste tiden och Heléne tipsar om sidan knittingpatterns.is där man kan simulera färgbyten på den (och andra tröjor). Man kan också designa sin egen tröja i verktyget. Observera att sidan inte fungerar i alla webbläsare bara.

Johannes tredje bok var Fiskartröjor och andra tröjklassiker av Uuve Snidare. Den gavs ut 1986 och är också svår att få tag på. Tyvärr!


Uuve Snidare har publicerat många fina stickmönster i tidningen Vi. Bland annat den fina Tröjan från Lerwick som också är med i denna bok. Boken innehåller historik om fiskartröjor och vad de har gemensamt samt ett teknikavsnitt och många fina bilder. De här tröjorna är verkligen klassiker!
Omlagströjan heter Tröjan från Unskijposad med mönster som är en stor stickupplevelse att ge sig hän med. Den, och många fler tröjor från boken, finns att dregla över på Ravelry.

Vi kom in lite på det här med varför vissa böcker inte ges ut igen och upphovsrätt för stickmönster och böcker. När vi nu forskat mer kring detta inser vi att det borde bli ett helt eget poddavsnitt framöver.

Till sist nämnde vi – trumvirvel – den tyska Trachten stricken: Traditioneller Alpenchic für Sie & Ihn.  (Sticka dräkter: traditionellt alp-chica mönster för honom och henne – ännu en fri översättning som säkert får många lärare i tyska att gråta).

Vi har funderat över om den tyska boken måhända är en smula ironisk. Men det finns ju de som tycker att tyskar inte har någon humor. Vad tror ni?



Lyssna på avsnitt 6. Favoritböcker så får du reda på mer om böckerna vi valde ur våra bokhyllor - den här gången. Tyvärr blev ljudkvaliten när vi spelade in inte den allra bästa, bl.a. låter det skrapigt på några ställen när vi bläddrar i böckerna. Vi ber om ursäkt för det!

PS om favoritböckerna

$
0
0
Här kommer några fler bilder och länkar kring de böcker vi pratade om förra avsnittet.

Heléne har stickat ur Uuve Snidares bok Fiskartröjor. Vi pratar först om den svartvita, förenklade, varianten av omslagströjan, men stickad med grövre garn och stickor så därför fattas ett mönsterparti. Här kan du läsa hela det gamla blogginlägget från 2008 när tröjan var färdigstickad.


Och här nedan en detalj från den blåvita Tröjan från Lerwick – den som blev en storlek mindre än det var tänkt. Men nu pratar vi inte mer om det.


Och det är verkligen sant som vi säger i avsnittet; det här är ett alldeles utmärkt jungfruprojekt när man vill gå loss på sin första mönsterstickade tröja.

Heléne besökte spetscentret i Haapsalu två gånger förra året (nej, som tur är finns ingen begränsning av antal besök per person och år). Lokalen är både ett galleri och en butik. Här köper man med fördel garn, stickade sjalar och de stora böckerna om Haapsalus sjalar.

Spetscentret har ingen officiell hemsida, men en däremot mycket aktiv FB-grupp som vi skrev om i förra blogginlägget.  Vanligtvis brukar en hel grupp med äldre kvinnor sitta tillsammans i lokalen och sticka.


Är man det minsta intresserad av spetsstickning är ett (eller varför inte två) besök här ett måste! Det är bra om de kan räkna in många besökare och visa att spetsstickning drar folk till stan. Lokalen har nämligen ställts till förfogande av kommunen under några år och sedan ska hela projektet utvärderas. 

Det skulle bli bra mycket tråkigare i Haapsalu om det här skulle försvinna. Verkligen! Så varför inte göra en god gärning och boka resan dit så fort du läst klart det här blogginlägget. Adressen är Karja Tänav 25 (det är den stora gatan mitt i stan). 

När vi ändå är i Estland måste vi ju prata lite mer om vantar. Helénes estlandssvenska mormor har lämnat efter sig några nötta och välanvända mönsterstickade vantar. En dag ska hon sticka ett eget par med något av mönstren i den lilla samlingen.


Men det finns ju hur mycket vantmönster som helst från Estland i böcker och på webben. Pinterest är såklart en guldgruva. Men vill man hellre ha en bok så finns Suuri Kinnaskirja utgiven av nationalmuseet. Den innehåller mer än 300 sidor vantmönster från hela landet. Jo, jo.

Nästa avsnitt kommer att handla om stickinspiration. Från och med den 21 maj finns det tillgängligt att lyssna på.



Sjunde poddavsnittet - Om inspiration

$
0
0
I det här avsnittet pratar vi om inspiration och vad som gör oss riktigt sticksugna. Det blev ett samtal om allt mellan himmel och jord. Högt och lågt, stort och smått. Och Paul McCartney.

En genialisk kombination: Paul och en fair isle-tröja.

Heléne slog upp ordet"inspiration" och fann att det kommer från latinet och betyder "blåsa liv i".
Och sedan kom vi osökt in på muséer – det är tydligen där man kan hitta en massa inspiration.

Victoria & Albert museum i London skulle mycket väl kunna koras till världens trevligaste museum. Där finns det mesta om man gillar inredning och textilier. Victoria & Albert museum

Den här smygtagna bilden visar hur formgivaren och konstnären William Morris (Englands Carl Larsson) i sin  tur blev inspirerad av italienska textilier, till exempel.


Vill man se mer av William Morris verk kan man besöka ett litet mysigt museum i nordöstra London, där han bodde under en tid. Det ligger vid en park och det finns ett bra fik. William Morris Gallery

Lord Leighton hette en annan konstnär som var samtida med William Morris. Även hans hem har blivit ett museum, med en helt otrolig inredning. Ett rum är helkaklat med fontän i mitten. Och det blyinfattade fönstret är bland det finaste man kan lyckas smygfotografera. Leighton House


Om man tyckte om TV-serien Bletchley Circle– som svämmade över av fina, stickade koftor – så kan man besöka Bletchley Park, i London. Det gjorde Heléne när hon var i London senast. Så här fint fönster har man på toaletten i det stora huset på Bletchley Park.



Ingen av oss har dock varit på Orkneyöarna, men följer i stället stick-designern Elizabeth Lovicks blogg Northern Lace. Elisabeth Lovick's blogg

Johanne återvänder gärna till Florens i Italien. Där finns ett museum som har en liten textil avdelning med utdragslådor uti vilka det ligger stickade och broderade alster av hög kvalitet. Museo Davanzati




I Florens finns också en affär som säljer vävda band, sådana man har till skånska spedetröjor. Passamaneria Valmar.


 Banden vävs fortfarande utanför Florens, om Johanne förstod den italienska affärsinnehavaren rätt.

En bandälskares paradis!

Håller man sig i Sverige finns det förstås en del att låta sig inspireras av här också. Zorngården i Mora, till exempel, där Anders fru Emma samlade på textilier medan maken målade. Här är en hel lista med länkar:

Vill man hellre låta sig inspireras i hemmets lugna vrå så rekommenderar vi Britta Johansons böcker om korstygnsmönster. Britta är en textilkonstnär som samlat på textila mönster i många år och gjort stor kulturell gärning.

Gotländsk sticksöm av Hermanna Stengård, nyutgiven som faksimil av Rediviva förlag.

I Knit London har den fina listan Knitting In Films, men det är ju ingen dedikerad blogg om detta intressanta ämne. För visst skulle Stickat i filmer kunna bli en riktigt bra blogg?

Eller varför inte en blogg bara om Paul i stickat?


Hej, hej!

Heléne & Johanne

PS om inspiration

$
0
0
Det finns ju stickare som bara snackar en massa (och startar en podcast) och så finns det stickare som får något gjort i stället. Den här fantastiska Nichole, till exempel, som gick och stickade precis en sådan slipover om Paul McCartney har på sig i filmen Magical Mystery Tour.

Först Paul i originalet:


Och sedan Nicholes kopia, som hon för övrigt stickade till sin kompis Megan.


Hela processen att skapa mönstret och sticka slipovern kan man följa i ett inlägg på Nicholes blogg. Och vill man sticka en likadan har Nichole gjort ett gratis mönster på Ravelry.

Det finns faktiskt en hel Facebook-sida tillägnad Pauls handarbetade garderob (och nej, det är inte Johanne som har skapat den även om man skulle kunna tro det).

När han sedan gifte sig med Linda gick nästan hela familjen i snygga stickade alster.

Så stylish: Paul, med Mary, Linda och dottern Heather.
Vill man bli inspirerad av något annat än ex-beatlar så finns det i sommar en finfin utställning på Gotlands museum som vore f-a-n-t-a-s-t-i-s-k att få besöka.

Och Hermanna Stengårds bok som vi pratar om har kommit ut i nyutgåva som faksimil på Rediviva förlag.

Vi avslutar med lite magisk stickning. Titta här hur det går till.

Johanne & Heléne

Åttonde poddavsnittet – Aranstickning

$
0
0
Vi fick önskemål om att prata om Aran från er lyssnare. Så i detta – det  åttonde avsnittet –  pratar vi riktigt mycket om just aranstickning, dvs traditionell flätstickning.

Johannes modifierade version av Alice Starmores St Brigid. I rosa bomull. 

Stickningen har fått sitt namn av Aranöarna, en grupp om tre små öar utanför Irlands västkust; Inisheer (minst), Inishmaan och Inishmore (störst). Johanne råkade besöka en av öarna när hon tågluffade 1991.



I samtalet återkommer vi flera gånger till Alice Starmore (nähä?) och hennes bok Aran Knitting som under en period på 1990-talet var värd sin vikt i guld. Hela stickvärlden andades ut av lättnad när den återutgavs för några år sedan.

I den boken finns bl.a. de ursnygga tröjorna  St. Brigid och Maidenhair, medan tröjan Inisheer  bara finns i boken Fiskartröjor – även om vi antyder något annat. Men även Eala Bhan och Boudicca's braid. Det svåraste med de här mönstren är att uttala namnen rätt...

Från utställningen om filmen The Imitation Game på Bletchley Park våren 2015
Arantröjor är uppbyggda av olika mönsterpaneler; flätmönster, diamanter, korsade maskor, slingor, mosstickning. Det kan vara 4–6 olika mönster på en tröja, både fram och bak, samt ärmar. 
Det finns ett dussintal som man idag kallar "traditionella" mönster och de har namn utifrån hur de ser ut; björnbär, stege, ring, hummerklo, livets träd.

Vi är rörande eniga om att flätstickning är den roligaste enfärgade stickningen då det hela tiden händer något!


Detalj av St Brigids ärm. Mudden är lånad från tröjan Fulmar i samma bok.

Dock är det en missuppfattning att det fanns särskilda familjemönster, liknande skottarnas rutiga klanmönster och att man genom en tröjas mönster skulle kunna identifiera fiskare som drunknat.
Möjligen kan man väl gissa att olika stickerskor hade sina favoritmönster och kombinationer som kunde kännas igen – av grannfrun, typ.


Ursprunget till de rikt flätstickade arantröjorna är de, oftast mörkblå, fiskartröjor man ser runt hela Storbritannien, Holland och Frankrike. De benämndes guernseys eller ganseys  och var arbetsplagg för fiskare. 

Ärmarna var ganska korta, och tröjan kroppsnära för att det inte skulle vara farligt att jobba i dem. Urringningen var gjord så att man kunde vända tröjan och slita på den från två håll. 

Heléne nämner Moray Firth Gansey Project i avsnittet – ett treårigt projekt som samlat in mönster på ganseys.

Att dessa mörkblå arbetströjor övergick till att bli vita fluffiga flätfester kan man faktiskt härleda till en enda stickerska. Hon började sticka med tjockare garn, större mönster och modifiera konstruktionen för att minska arbetsinsatsen och öka produktionen.


Har han en mysdress med keltiska slingor eller
 är han helkroppstatuerad frågar sig vän av ordning.
En annan missuppfattning är att mönstren skulle vara över 1 000 år gamla. Beviset för detta ska man bl.a. hitta i Book of Kells, evangelierna skrivna på latin i en rikt dekorerad handskriven bok från 800-talet. 

Det påstås att på en av sidorna finns en skäggig man iförd den första arantröjan. Men "tröjan" ser ju mer ut som en träningsoverall med keltiska evighetsslingor. Hmm, vem har fantiserat ihop det här? Jo, en tysk man som ägde en garnbutik i Oxford.

Heinz Edgar Kiewe var en självutnämnd expertinom textilhistoria. Han skrev runt tio böcker som han gav ut själv. Underlag fick han genom egna undersökningar och resor (hade han levt idag hade han nog haft en stickpodd!).

Den gode Heinz var mycket förtjust i just stickning, men hade inte så mycket praktisk kunskap. Det var i mitten av 1930-talet som Kiewe "upptäckte" arantröjorna i ett butiksfönster och blev så i gasen att han fabulerade ihop alltsammans om urgamla keltiska mönster


1967 publicerads Kiewes bok The Sacred History of Knitting där han fortsätter att utveckla de här idéerna mer i detalj, t.ex. vad de olika mönstren heter och betyder. 

Boken har sedan olyckligtvis använts som referens för andra författare som senare skrivit om aranstickning. Det blev en snöboll som sattes i rullning och bara blev större och större.

Alice Starmore kallar Heinz Kiewe för "ärkemytoman" och ägnar ett helt kapitel i sin bok åt att sticka hål (hö hö) på Kiewes fantasier. 


Från de första tröjorna på 1930-talet utvecklades mönstren till det vi idag menar med arantröjor. I mitten av 1940-talet hade publicerades de första stickmönstren. Tidningen Vogue skrev om tröjorna på 1950-talet. Folkmusikgruppen The Clancy Brothers hade tröjorna som scenkläder. Och resten är historia.

Vad utmärker då en äkta arantröja. Jo, garnet! Stickade av ofärgad naturvit ull som kallas báinín("bawneen"). Garn som är aran weight har en löpmeter på 160-180 m/100 gram och stickfastheten 18 maskor/10 cm.

Myten om aranmönster hålls vid liv genom företeelser som t.ex. Clan Arans webbsida. Man hör och läser fortfarande om familjemönstren och fiskarna som drunkade. En så romantisk och bra story.

Vi nämnde också Elsebeth Lavolds vikingastickning. Ur boken Vikingastickat (från 2000) pratar vi mycket förtjust om tröjan Ragna.

Här visar Marika på sin blogg hur hon korsar maskor utan flätsticka.
Stickskolan finns flera fina flätmönster, bland annat den OXO-fläta som vi tycker är den finaste av dem alla.

Att sticka liksidiga flätor är superlätt och det perfekta halsduksmönstret, kolla in hur du gör på Palindrome Scarf.

Här kan du lyssna på avsnitt 8 eller ladda ner det till din telefon.


Tack och hej från Heléne och Johanne!


PS om aranstickning

$
0
0
Från filmen "Man of Aran" 1934
Heinz Edgar Kiewe besökte aldrig själv någon av Aranöarna. Däremot såg han filmen Man of Aran (1934) och fick jättemycket feeling.

Filmen är en sorts dramadokumentär – denna artikel på Wikipedia kallar filmgenren ”etnofiction” – som skildrar det stenhårda livet på Aranöarna. Och det var efter han sett denna film som Kiewe, bland annat, började påstå att varje familj hade sina egna distinkta stickmönster (för att kunna identifiera sina drunknade).

Men i filmen förekommer faktiskt inga vita arantröjor. I den mån männen bär stickat så är det de traditionellt mörkblå fiskartröjorna. Filmen är visserligen gammal, svartvit och grynig, men nog hade man känt igen en fluffig fin flättröja ändå?

För den som vill kolla själv kan vi tipsa om att det faktiskt går att se hela Man of Aran på YouTube!

Den enda stickning som förekommer i filmen Man of Aran –
några sekunders sockstickning i dunkel stuga.
Avslutningsvis kan vi konstatera att det sedan länge råder en hel del missförstånd vad gäller de vita flätstickade tröjorna från Aran. Och att en enda man, vid namn Heinz Kiewe, ligger bakom rätt många av dem. Men här lite fakta beträffande de s.k. arantröjorna:  
  • de är inte äldre än från 1930-talet (sorry, vikingar)
  • de utvecklades från de blå fiskartröjorna, ganseys
  • de är inte drunknade fiskares identitetskort
  • de olika mönstren har inte "betydelser"
  • de stickades för att säljas – inte för att arbeta i på sjön
  • de producerades i stor skala på 1940-talet – i Skottland
  • de blev en hit bland stickare på 1950-talet, när mönster började publiceras

Till sist måste vi dela med oss av en nyare sorts Man of Aran – en från 1970-talet närmare bestämt.

Vi önskar att vi kunde skriva att inga djur blev skadade under tillkomsten av den här bilden.
Men. Den där hönan ser inte ut att riktigt kunna återhämta sig. Eller vad säger ni?

Tack och hej från Heléne och Johanne!

Nionde avsnittet om spetsstickning

$
0
0

Sjalen Icarus som Johanne bar på sitt bröllop. Den är designad av Miriam L Felton
 och inte Evelyn A Clarke som hon råkade säga i podden. 
Spetssjal med pärlor, stickad i kidsilk haze – stickning kan nästan inte bli långsammare och krångligare. Men resultatet är väl värt mödan.

Den vackra, vackra Aeolian Shawl.

Som nördig stickare älskar vi förstås att sticka spets. Vi älskar också att prata om att sticka spets, så det blev ett långt avsnitt med många tips och anekdoter. 

Vi pratar om sådana här "sample stoles" från Museo Davanzati i Florens.
En antik form av mönstersamling där man också visade upp vad man kunde.
Saker som kan vara bra att ha till hands när man stickar spets: stickmarkörer, varvräknare och garn som passar att använda som livlina. Men har Heléne verkligen använt sig av en kulram för att hålla reda på varven?
Närbild av sjalen Frost Flowers and Leaves av Eugen Beugler.
Här kan du se hela sjalen a.k.a sofföverdraget!

Om man envisas med att ha pärlor i all stickning och även i spets, så är frågan om man ska trä upp alla pärlor innan man börjar sticka eller trä på dem efterhand med hjälp av en supertunn virknål? Vilket man väljer är mer av en smaksak. Att trä upp alla pärlor innan sliter rätt mycket på garnet, men det är rätt pilligt att trä på pärlorna med en virknål och stoppar upp stickningen.

Sjalen som egentligen är en spetsgardin, Rose Leaf Design
från Marianne Kinzels First Book of Modern Lace Knitting.
När man stickar spets är valet av garn ganska viktigt: det ska gärna vara lite elastiskt. Alpacka och bomull är för stumt. Mohair är ett dåligt val om det visar sig att man måste repa upp – det brukar gå ganska dåligt. Ett flerfärgat garn är också svårt att använda – det kan göra att spetsmönstret inte syns ordentlig.

Det typiskt estniska Lily of the Valley-mönstret.
Några frågor lyckades vi inte besvara. Vad hette damen som designade den första mysteriesjalen som många som var med på stickstämman i Halland 2005 hoppade på?
Och vad heter tunikan som var med på framsidan av en Vogue Knitting och som Johanne har stickat? 

Jo, det var tydligen en Lacy Dress av Shirley Paden, fast lite omgjord.

Johannes variant av Shirley Padens Lacy Dress från Vogue Knitting.
Hur kan man lyckas sticka en modell till en bok som ser näst intill perfekt ut och sedan misslyckas totalt när man ska göra en likadan till sig själv? Det kan man höra mer om i poddavsnittet.

När Heléne blockade sin Annis på gräsmattan. Funkade bra.

Barbara G Walker har gjort ett par böcker som är utmärkta spetsmönsterbibliotek om man vill sätta ihop ett eget sjalmönster. Så här ser, till exempel, Ogee Lace ut.


Och nu är det dags för lite listor.

Bra nybörjarsjalar:
Holden av Mindy Wilkes
Traveling Woman av Liz Abinante
Annis av Susanna IC
Yarden av Nancy Whitman
Flower Basket av Evelyn A Clark

Svåra sjalar:
Heirloom shawl/Lovely Lacy Shawl, mönster av Patons
Lotus Crescent av Kieran Foley


Mysteriesjalar vi pratade om:
Mystery Shawl Along no 1, från 2005
Mystery Stole 3, Swan Lake i svart eller vitt 2007

Helénes mysteriesjal Swan Lake. Aldrig använd.
Helenes favoriter:

Helénes Swallowtail Shawl
Swallowtail Shawl av Evelyn A Clark
Madlis Shawl av Nancy Bush
Sofia Scarf av Irina Haller

Helene vill sticka:
Miraldas Shawl av Nancy Bush
Nefer av Anna Dalvi
Lingonberry Leaf Triangle av Beatrice Olsson
Viorica av Yulia Vysochina

Johannes favoriter:

Johanne i Helénes Grace-sjal stickad i silke och mohair.
Grace av Helene Wallin
Icarus av Miriam L Felton
Rosita av Louisa Harding

Grace-sjalen bakifrån så man ser den fantastiska volangkanten.
Johanne vill sticka:
True Love Stole av Wendy D Johnson
Olive Garden av Tanya Gobruseva
Nouveau Beaded Capelet av Melissa Lemmons

Och så här ser Triinus sjal ut som Johanne vill sticka.Bilden har Heléne tagit.

Lyssna gärna på det nionde avsnittet av podden Nördic Knitting!





Hej då från Heléne och Johanne

PS om spetsstickning

$
0
0
Vi pratade om så mycket i avsnittet om spetsstickning att vi måste dela upp alla länkar lite. Men här kommer det alltså mer!

Spetsstickningstips:

Hur var det nu med de estniska muscherna?
I avsnittet påstår Heléne tvärsäkert att hon förbereder dem på avigsidan och stickar ihop dem på rätsidan. Vilket är mycket märkligt för det har hon faktiskt aldrig gjort. Någonsin. Utan precis tvärtom.

För mer än 20 år sedan lärde sig Heléne att förbereda muscherna (nupparna) på RÄTSIDAN och sedan sticka ihop på dem AVIGSIDAN. Fungerar alldeles utmärkt. (Även om man också kan göra tvärtom).

Heléne gjorde en gång i tiden en PDF som figurerat i nåt sammanhang för Sticka! med bilder och instruktioner. Festlig retrokänsla i blixtfoton utlovas. "Sticka en estnisk nupp (muschmaska)" från 2007.


Några fler av mönstren vi pratade vi om:

Till sist...
Pratade vi om när Johanne stickade sjalen Grace som Heléne designat. Mohair, silke och en massa pärlor. Och varför inte klämma dit en volang också? Man kan pimpa det här mönstret hur mycket som helst! I stället för pärlor kan man, till exempel, göra muscher. Det går förstås alldeles utmärkt att sticka sjalen i andra garnkvaliteter än silke och mohair också.


Vi gör Nördic Knitting helt ideellt och utan sponsorer. Så vi tänkte att om ni vill stötta podden får ni gärna göra det genom att köpa mönstret till sjalen Grace. Intäkterna kommer uteslutande att användas till månadsavgifterna för tjänsten vi använder för att publicera podden.

Mönstret kostar 50 kr (inkl moms) och du behöver inte vara medlem på Ravelry för att köpa det. Klicka bara här!


Tusen tack!

/Heléne och Johanne



Tionde avsnittet om sommar- och semesterstickning

$
0
0
Nu är vi redan framme vid avsnitt 10! Det handlar om att sticka under semestern, på sommaren och på resa. Ni kan förvänta er en hel del tips och några anekdoter – av vilka några är så inpräntade i oss att det inte är första gången vi berättar dem. Håll till godo!

Tågstickning i Tyskland. En socka som aldrig blev klar, hälsar Heléne

Johannes sjalstickning vid poolen. Klar men inte blockad.

Här är lite utvalt av allt tänkbart länkbart som vi pratar om i avsnittet. Men först måste vi kommentera att när Heléne i avsnittet pratar om stickan "Audi" så är det nog en klockren freudiansk felsägning (Heléne har ingen bil och vet kanske inte ens om att hon vill ha en).
  • Filmen om Bohus stickning heter "Stickspåret - från nödhjälpsarbete till världssuccé"
  • Magnettavla för diagram - Johannes oumbärliga favorit
  • Sockgarnet med nässelfiber heter Onion
  • Tour de France - i år går tävlingen 4 - 26 juli
  • Hur man kan vika skydd till stickspetsar
  • Butiken Wollmeise i Pfaffenhofen an der Ilm
Ludvigs sammanbrott i Wollmeisebutiken.
Tur att han inte hade numret till BRIS...
Våra bästa tips när man reser med stickning
  • Lång resa = tunt garn och många maskor på varje varv
  • Mönsterdiagram i läsplatta/smartphone eller magnettavla
  • Stickningen ska vara igångsatt innan resan startar
  • Med rundsticka tappas inga strumpstickor i flygkabiner
  • Tandtråd innebär både livlina och garnskärare
  • Zip-påsar i resväskan för vac-pack av resans garninköp
  • Undersök garnbutikerna i förväg - kolla Ravelry och KnitMap
Att byns gödselstack låg precis vid garnbutiken i Igls hade nog inte synts
på någon karta eller hemsida hur Heléne än kollat i förväg
Och slutligen Johannes allra bästa tips: använd två korta rundstickor (40 cm) i stället för fem strumpstickor eller magic loop.


Och skulle det vara någon som har tips om vad Helénes Wollmeise Lace-Garn (Campari Orange, heter färgen) skulle kunna bli i sommar - hör av er!

Hoppas ni får en härlig sommar med mycket stickning! Lyssna gärna på Nördic Knitting också!

 Hej från Heléne och Johanne!


Viewing all 286 articles
Browse latest View live