Jag lovade ju att tala om vad garnaffären i Florens heter. Jag besöker den varje gång vi är där – och de tre senaste somrarna har vi inte kunnat låta bli att återvända till Italien och Florens.
Garnaffären heter Campolmi Roberto Filati och jag tror att Filati betyder stickning. Eller något åt det hållet i alla fall. Man behöver inte åka till Florens för att handla i den, för numera har de en webbshop också: http://www.campolmifilati.it
Den ligger på en liten gata in bakom den stora domen, men det går att hitta dit även om man har rysligt dåligt lokalsinne. Gissa hur jag vet det, som Heléne brukar säga...
En del av garnet kommer från ett lokalt spinneri (kanske – jag tolkar ju italienska rätt fritt) och har man tur kan man hitta en härva i fyndkorgen för 1 Euro.
Deras kashmirgarnär väldigt fint – och lika dyrt som det är fint. Varje år tänker jag att jag ska kosta på mig så många nystan att det räcker till en kofta – och varje år går jag därifrån med tre nystan som jag stickar något babyplagg av.
Speciellt för garnaffärer i Italien är att man man inte kan gå och plocka i hyllorna och känna på garnerna, utan det fungerar som det gjorde på Systembolaget förr i tiden. Det finns kataloger med garnprover att bläddra i och kanske något provnystan framme som man kan få klämma på. Sedan ber man att få köpa en viss garnsort i en särskilt kulör framme vid disken och då går expediten och hämtar det.
Den där känslan av att man gör något syndigt, på gränsen till olagligt, infinner sig lätt – vilket gör hela besöket i butiken så mycket mer spännande!
Det finns flera garnaffärer i Florens och jag har besökt alla. Den här, till exempel.
![]()
Garnaffären heter Campolmi Roberto Filati och jag tror att Filati betyder stickning. Eller något åt det hållet i alla fall. Man behöver inte åka till Florens för att handla i den, för numera har de en webbshop också: http://www.campolmifilati.it
 |
| Kolla öppettiderna innan! Det är förstås stängt för siesta mitt på dagen. |
Den ligger på en liten gata in bakom den stora domen, men det går att hitta dit även om man har rysligt dåligt lokalsinne. Gissa hur jag vet det, som Heléne brukar säga...
 |
| Fyndlådorna till höger i bild kan innehålla riktigt fina härvor. |
Ett par rejäla nystmaskiner inne i butiken, som säljer mycket garn på koner. Det verkar vara många som maskinstickar för det är vanligt med maskinstickningsgarn på kon i de italienska garnbutiker som jag har besökt.
En del av garnet kommer från ett lokalt spinneri (kanske – jag tolkar ju italienska rätt fritt) och har man tur kan man hitta en härva i fyndkorgen för 1 Euro.
Deras kashmirgarnär väldigt fint – och lika dyrt som det är fint. Varje år tänker jag att jag ska kosta på mig så många nystan att det räcker till en kofta – och varje år går jag därifrån med tre nystan som jag stickar något babyplagg av.
Speciellt för garnaffärer i Italien är att man man inte kan gå och plocka i hyllorna och känna på garnerna, utan det fungerar som det gjorde på Systembolaget förr i tiden. Det finns kataloger med garnprover att bläddra i och kanske något provnystan framme som man kan få klämma på. Sedan ber man att få köpa en viss garnsort i en särskilt kulör framme vid disken och då går expediten och hämtar det.
Den där känslan av att man gör något syndigt, på gränsen till olagligt, infinner sig lätt – vilket gör hela besöket i butiken så mycket mer spännande!
Det finns flera garnaffärer i Florens och jag har besökt alla. Den här, till exempel.
Den ser också ut att heta något med Filati, men jag kommer inte ihåg namnet eller var den ligger. Det fanns ändå inga intressanta garner, tyckte jag, så dit kommer jag inte att återvända.
Men det kommer att bli ett besök på Campolmi Roberto Filati i år också. Och kanske är det denna sommar som jag kommer att lyckas köpa så mycket kashmirgarn att det räcker till en kofta!
Trevlig sommar önskar Johanne och Heléne! Vi tar en liten paus med podden och återkommer med ett nytt avsnitt den 30 juli.