 |
| Från filmen "Man of Aran" 1934 |
Heinz Edgar Kiewe besökte aldrig själv någon av Aranöarna. Däremot såg han filmen Man of Aran (1934) och fick jättemycket feeling.
Filmen är en sorts dramadokumentär – denna artikel på Wikipedia kallar filmgenren ”etnofiction” – som skildrar det stenhårda livet på Aranöarna. Och det var efter han sett denna film som Kiewe, bland annat, började påstå att varje familj hade sina egna distinkta stickmönster (för att kunna identifiera sina drunknade).
Filmen är en sorts dramadokumentär – denna artikel på Wikipedia kallar filmgenren ”etnofiction” – som skildrar det stenhårda livet på Aranöarna. Och det var efter han sett denna film som Kiewe, bland annat, började påstå att varje familj hade sina egna distinkta stickmönster (för att kunna identifiera sina drunknade).
Men i filmen förekommer faktiskt inga vita arantröjor. I den mån männen bär stickat så är det de traditionellt mörkblå fiskartröjorna. Filmen är visserligen gammal, svartvit och grynig, men nog hade man känt igen en fluffig fin flättröja ändå?
För den som vill kolla själv kan vi tipsa om att det faktiskt går att se hela Man of Aran på YouTube!
För den som vill kolla själv kan vi tipsa om att det faktiskt går att se hela Man of Aran på YouTube!
 |
| Den enda stickning som förekommer i filmen Man of Aran – några sekunders sockstickning i dunkel stuga. |
- de är inte äldre än från 1930-talet (sorry, vikingar)
- de utvecklades från de blå fiskartröjorna, ganseys
- de är inte drunknade fiskares identitetskort
- de olika mönstren har inte "betydelser"
- de stickades för att säljas – inte för att arbeta i på sjön
- de producerades i stor skala på 1940-talet – i Skottland
- de blev en hit bland stickare på 1950-talet, när mönster började publiceras
Till sist måste vi dela med oss av en nyare sorts Man of Aran – en från 1970-talet närmare bestämt.
 |
| Vi önskar att vi kunde skriva att inga djur blev skadade under tillkomsten av den här bilden. Men. Den där hönan ser inte ut att riktigt kunna återhämta sig. Eller vad säger ni? |
Tack och hej från Heléne och Johanne!